Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Ernst Bloms gamla fina bild från hamnen vid mitten av 1930-talet har fått ge vika för en ny bild över Västeråsfjärden från sjätte våningen i Slottsträdgården där vi bor sedan halvtannat år. Jag har lagt ut massor av bilder på Facebook, men saknar bloggandet även om det tar sin tid.

Nu skulle jag kunna skriva om min nya bok om Sigfrid Edström, Direktörernas direktör, och det lär väl bli en och annan rad framöver. Jag nöjer mig med en bild från publiken i Stadsbibliotekets hörsal i tisdags, när det blev fullt hus. ”Rena ungdomsgården”, som någon skrev i en ironisk kommentar på Facebook. Och med en bild på en glad författare när första lådan öppnades.

Hörsalen i biblioteket i tisdags. Jag ska snart börja mitt föredrag.

Hörsalen i biblioteket i tisdags. Jag ska snart börja mitt föredrag.

Nöjd författare med första exemplaret.

Nöjd författare med första exemplaret.

Det var egentligen något annat jag ville berätta om. Jag vet inte om jag ska vara upprörd eller inte. Tills vidare är jag nog mest förvånad. Fastighetsbolaget Imperia Invest för informella samtal med stadsledningen i Västerås om att få köpa tre av stadens mest historiska byggnader: Fryxellska skolan (gamla Flickläroverket) på Mariaberget, Skepparbacksskolan (stadens första folkskola från 1870-talet) och Erik Hahrs förstlingsverk, järnhandlare Hygrells palats Stora Fridnäs nere vid järnvägen.

I förslaget till deal finns ett erbjudande om att Imperia Invest (mot att bolaget får köpa de tre fastigheterna till ett överkomligt pris) ska bygga en ny skola, intill Fryx på berget. Skolan i Skepparbacken, med sitt trafikfarliga läge, skulle då kunna användas till något annat. Inte heller Fridnäs skulle längre behöva vara skola.

Ryggmärgsreflexen hos kulturbevarare är förstås: Ve och fasa. Ska staden avhända sig tre historiska byggnader till en privat entreprenör? Tankarna hos ledande socialdemokrater lär dock vara mer pragmatiska och gå ungefär så här: ”Vi har haft så mycket strul med hyresförhandlingarna med Stiftelsen Fryx så vi kan lika gärna sälja av rubbet och få en ny skola, om inte på köpet så till ett bra bytespris.”

Jag följer med spänning utvecklingen.

Fryxellska skolan några år in på 1900-talet med Hållgatans gamla bebyggelse i förgrunden. Foto: Ernst Blom.

Fryxellska skolan några år in på 1900-talet med Hållgatans gamla bebyggelse i förgrunden. Foto: Ernst Blom.

Så var det över

Det är likadant varje år. Bandyfinalen signalerar slutet på vintern. I dag är våren här, även om den tjuvstartat litet före gårdagens evenemang i Tele2 Arena i Stockholm.

VSK vann. Nittonde guldet. Jag gläds med laget. Micke Carlsson är värd alla gratulationer. Han har fått ihop en lagmaskin, där ingen faller ur ramen. Ingen behöver känna sig som ”komplementspelare”, alla gör sitt jobb, alla är trygga i defensiven, alla, till och med Bergwall, är offensiva hot. Hela laget ska hyllas, även om det förstås finns fixstjärnor som Esplund, Nilsson och Bergwall. Men vi glömmer inte Mikael Olsson för hans energi och eleganta mål, vi älskar backlinjen och de andra mittfältarna och anfaller (Holmbergs mål!)  och vi kan bara konstatera att inget lag har två sådana ytterhalvor.

Jag gläds, men jag känner inte samma eufori som efter tidigare finaler. Jag är en gammal stöt. Tyvärr är det för många av min sort som tittar på bandy. Relativt sett. Min bandy trivs ännu inte i de stora inomhusarenorna. De känns ödsliga, de är på något sätt främmande för den bandykultur som växt fram i bruksorter och på isar som glansats av solen. Jo, jag vet att isarna också regnat bort och fyllts av snödrivor, jag vet att detta är den väg bandyn förmodligen måste gå, jag säger bara att risken finns att den förlorar något av sin själ. Inte blir det bättre av att några mindre klartänkta grönvita romantiker tände gröna bengaliska eldar med en rök som hängde kvar som en irriterande slöja över arenan hela matchen.

Det här var alltså Johan Esplunds sista framträdande i VSK-tröjan, om han nu inte ändrar sig i sista stund. Han utsågs i går till Årets spelare. Enda allvarliga konkurrenten var väl Andreas Bergwall. Esplunds första halvlek var bitvis lysande. Två målpass och ett av finalhistoriens vackraste solomål som dömdes bort av den annars så duktige domaren Mikael Karlsson. Jag tror han ångrar sig i dag. Inte ens Saik-legendaren, numera radioprataren, Muhrén fattade hur målet kunde dömas bort. Jonas Nilsson knuffades fram och kan knappast beskyllas för att ha stört målvakten.

Esplund och de flesta andra var tröttare än kanske någonsin mot slutet av matchen. Den mjuka och dåligt frysta isen körde slut på dem. Janne Rintala var också trött och chansade på att ta en utvisning i stället för Esplund i slutet av matchen. Där skrevs bandyhistoria. Båda var inblandade i situationen men Rintala tyckte det var bäst för laget om Esplund fick stanna kvar på isen. Grejen gick inte. Rintala kallades in på isen igen, Esplund fick sätta sig, varpå Rintala avgjorde hela tillställningen genom att lyfta in sjätte målet!

Innan jag bjuder på några bilder från finalen vill jag gärna delge er ett rykte från läktaren. Det sägs att VSK mer eller mindre gjort klart med en ersättare för Esplund. Jag kan ha fel, men ni kan också säga att det var här ni läste det först.

Det är en 24-årig mittfältare, landslagsman och stort framtidslöfte. Han kommer från Köping men spelar i Edsbyn.

Han heter Simon Jansson.

Jubel efter första målet.

Jubel efter första målet.

Janne Rintala klappas om efter sjätte målet, det viktigaste i karriären.

Janne Rintala klappas om efter sjätte målet, det viktigaste i karriären.

Inte alls kul.

Inte alls kul.

Anders Bruun med försvarsmur.

Anders Bruun med försvarsmur.

Esplund tar sig fram, vad gör Daniel Mossberg?

Esplund tar sig fram, vad gör Daniel Mossberg?

Mikael Olsson har växt till en av de allra bästa.

Mikael Olsson har växt till en av de allra bästa.

Tre bandyvänner. Claes-G Bengtsson, till vänster, har sett 66 finaler, Lasse Östling, till höger som varit på VLT och som startade Sportbladet. Han i mitten påstår sig ha skrivit fyra böcker om bandy.

Tre bandyvänner. Claes-G Bengtsson, till vänster, har sett 66 finaler, Lasse Östling, till höger som varit på VLT och som startade Sportbladet. Han i mitten påstår sig ha skrivit fyra böcker om bandy.

Tiden går

Det var en händelserik dag i går. På eftermiddagen pratade jag om gamla Västerås och visade bilder för 55 pensionärer i PRO Rönnby. Intresset för förflutenheten är stort. Jag blandar och ger litet. Vissa bilder kommer igen. Ibland frågar jag om någon känner igen platsen. Som den här bilden:

Var?

Var? Foto: Länsmuseets arkiv.

Rätt svar är Stora gatan, där Länsförsäkringars hus ligger i dag, med Ampéres lampor, om ni vet. Bilden är från slutet av 1930-talet när många av innerstadens trähus såg ut så här.

Efter föredraget kom en kvinna fram till mig och visade en bild på två barn. En pojke och en flicka. Jag kände igen bilden, jag har den i ett eget album. Bilden är från en trädgård på Almelundsgatan, sommaren 1950. Pojken är fyra år, flickan sex. ”Det är du, det där är jag”, sa Birgitta och jag kom ihåg henne. Vi lekte ofta ihop. Trädgården med päronträdet finns inte längre, inte Almelundsgatan heller. Den gick mellan Köpingsvägen och Repslagargatan. I dag ligger Pingstkyrkan där.

Tiden går, men minnena ser oss.

Mötesplats Rönnby.

Mötesplats Rönnby.

Bilden från 1950 som Birgitta Kropp (numera Sten) visade mig.

Bilden från 1950 som Birgitta Kropp (numera Sten) visade mig.

Fyraåringen och sexåringen idag.

Fyraåringen och sexåringen idag.

På kvällen spelade VSK tredje semifinalen i bandy mot Villa. Det blev förkrossande, närmast pinsamma 8-0, efter 6-0 i paus. VSK är klara för final nästa lördag och jag har förstås köpt sittplatsbiljetter i Tele2 Arena, ett stenkast från den plats där Söderstadion låg och där VSK vann finalen mot Vetlanda 1989 och inledde nittiotalets storhetstid. Årets lag håller samma klass. Minst. Bredden imponerar, alla är bra på sitt sätt, med Johan Esplund som fixstjärna fram och Andreas Bergwall bak och med Jonas Nilsson som rekordskytt. Jag ser fram mot finalen och mot nittonde guldet. Franske svärsonen hänger förstås med. Han gillar snart bandy lika mycket som rugby.

Finalen väntar. Foto: VSK Bandy.

Finalen väntar. Foto: VSK Bandy.

 

Rocklunda in my heart

Rocklunda utan tak mot slutet av femtiotalet. Malte Eidhagen saluterar mål mot Lesjöfors. Pontus Widén med sin cykelhjälm till vänster.

Rocklunda utan tak mot slutet av femtiotalet. Malte Eidhagen saluterar mål mot Lesjöfors. Pontus Widén med sin cykelhjälm till vänster.

Bloggen ska handla om bandy ett tag. Ni som inte bryr er får läsa något annat.

Första semifinalen spelades igår. VSK vann över Villa med 5-1. Vi var närmare tretusen där. God stämning. Jag ska inte bli nostalgisk och minnas matcherna utomhus. Det var inte alltid gnistrande solsken eller stjärnklart, det var regn, blåst och snö också. Men OK, det fanns inga pelare som skymde sikten.

5-1 i första semifinalen. Ett steg närmare finalen.

5-1 i första semifinalen. Ett steg närmare finalen.

Jag har hittat en sittplats på östra läktaren, mitt på, som ger bra sikt. Brukar boka i god tid på nätet för att vara säker på en plats. Saknar inte forna tiders köer, vändkors och ståplats. Jag orkar inte stå en hel match utan stöd längre. Tiden går.

I går stod Frasse Ferngren som vanligt vid insläppet närmast Hakonplan. Han är en av dem som finns kvar av det lag som vann SM-finalen 1960 mot Sirius med 3-1 på tövädersis inför närmare tjugosextusen åskådare på Stockholms stadion. Vi pratade om lagkamraterna som inte längre var i livet, om dem som var gamla och sjuka. Men Frasse verkade pigg.

På läktaren pratades det om fixstjärnan Johan Esplund och nyheten om att han redan var klar för Villa nästa säsong, när hans tvåårskontrakt med VSK gått ut. Dagens motståndare! Ryktet, som spridits i flera medier (VLT beskrev det om ”Esplundgate”) visste berätta att Esplunds sambo fått jobb i Lidköping och att paret bjudit ut sitt hus i Västerås till försäljning. Min första reaktion var bedrövelse. Borde inte Micke Carlsson lyfta ut Esplund ur laget?

En före detta tränare, med god insyn i den grönvita världen, lugnade mig. Det är så här det går till, sa han. Det var olyckligt att saken kommit ut, någon i Villavärlden har läckt för att ställa till rabalder i Västerås. ”Grabbarna i laget har känt till Johans planer länge, det är inget märkligt med det”. Målvakten Andreas Bergwall röt till på Facebook i dag på morgonen. Johan Esplund omges ständigt av sådan rykten skrev han, och fortsatte: ”Så länge han byter om bredvid mig så är han VSK:are och då vill man vinna, om det är några veckor till eller flera år rör inte mig alls nu. Vi kämpar TILLSAMMANS vidare mot ädla medaljer och hoppas ni gör det MED OSS fortsättningsvis. Det är NU som gäller… ”

Johan Esplund. Vållade diskussion i går.

Johan Esplund. Vållade diskussion i går.

Andreas Bergwall blir 41 år i juni. Jag var tveksam till VSK:s satsning på att ta hem honom för de sista åren i karriären. Ack vad jag bedrog mig. Andreas är bättre än någonsin. I går räddade han frilägen från Daniel Andersson och David Karlsson i första halvlek. Det var avgörande räddningar eftersom VSK kunde gå till pausvila med en betryggande ledning på 4-0.

Första kvarten spelades i ett oerhört tempo. Från båda håll. Tror aldrig jag sett en så fartfylld inledning.  Lagen bytte chanser och det var bara tack vare gamlingen i målet som VSK höll nollan. Tempot dämpades och i andra halvlek spelade VSK med större lugn. Esplund då? Jo, han bjöd till i vanlig stil, och var spelmotor utan att glänsa. Han snodde bollen från bästa kompisen Daniel Andersson och spelade fram Ted Bergström till fjärde målet, som om han ville visa att han var grönvit och att han siktade mot finalen.

VSK var bra i går. Oscar Gröhn och Simon Folkesson var tunga på kanterna, Jonas Nilsson och Ted Bergström slet mot det täta Villaförsvaret och lyckades peta in tre mål , Magnus Joneby och Mikael Olsson dominerade på mitten, backlinjen höll ihop det bra med Anders Bruun som motorn och med Patrik Sjöström som ett framtida kort i rockärmen. I går gjorde han en offensiv utflykt med ett farligt skott som resultat. Det lär bli fler. Tobias Holmberg är också ett framtida kort, han kan mer än han visade igår, trots ett mål.

Jag tycker synd om duktiga spelare som Aksel Ekblom, Jacob Bucht och Jesper Hermansson som inte platsar just nu. Skillnaden är hårfin upp till dem som spelar. Jag är inte mannen att bedöma vem som är bäst av Bucht eller Janne Rintala. Kanske Rintala är snabbare på skridskorna och litet vassare offensivt. Jag kan inte minnas när VSK hade en lika bred spelartrupp.

I morgon är det dags igen. I Lidköping.

Rocklunda utan tak mot slutet av femtiotalet. Malte Eidhagen saluterar mål mot Lesjöfors. Pontus Widén med sin cykelhjälm till vänster.

Gammal goding. Rocklunda utan tak mot slutet av femtiotalet. Malte Eidhagen saluterar mål mot Lesjöfors. Pontus Widén med sin cykelhjälm till vänster. Måldomaren med sin flagga.

Det där med bandy

Njut av bilden. Grönvita bandyspelare på Stadion 1950 inför finalen mot Sandviken 1950. VSK vann med 2-1. Mesta Mästarna redan då, tror jag.

VSK på Stadion 1950.

VSK på Stadion 1950.

Jag hade ännu inte fyllt fyra år, men spelarna från femtiotalet kom ändå att bli en del av mitt bandyminne. Jag tänker på dem inför den serie av semifinalmatcher som börjar i kväll, mot Villa från Lidköping i det som kallas ABB Arena Syd, men som för mig är och förblir Rocklunda.

Mot slutet av femtiotalet fick jag nöjet att se några av de här spelarna på isen. Pontus Widén, förstås, den reslige näst längst ut till vänster, liksom den kepsförsedde hedersmannen Henry Ohlsson till höger om honom. Jag vet inte om någon mer än högeryttern Gunnar ”Gucko” Jansson lever i dag. Här står han som femte man från vänster, med bollgeniet Lasse Pettersson ytterligare ett steg mot mitten. Lasse har jag inget minne av, men Gucko glömmer jag aldrig. En snabb showman som kunde riva sönder ett försvar. Han fyller 90 år i maj. Jag träffade honom på bandyfinalen i Friends Arena i fjol.

De andra spelarna är bara namn för mig, jag vet inte ens om jag kan dem rätt. Målvakten hette Henry Engström. Från höger tror jag sedan vi ser Tage Sjöstrand, Gösta Andersson, Arne ”Flajden” Lundberg, Erik Flodin, Lasse P, Gucko, Åke ”Kraxen” Magnusson, Henry O, Pottan och Ture Andersson. Elva gubbar, inga avbytare, inga hjälmar, ingen sarg. Men lika röd och hård boll.

Gucko med klassisk bandykorv 2014.

Gucko med klassisk bandykorv 2014.

 

Det har gått nån vecka sen jag skrev om flygplatsens stora underskott. Efterspelet får mig än en gång att förvånas över politikers förmåga att svara på något annat än vad frågan gällde.

Först, än en gång, jag ställer inga krav på att den passagerarflyget ska läggas ner på Hässlö, trots rubriken i VLT. Jag vill bara visa på de stora underskotten och peka på det obestridliga faktum att underskotten ökar, inte minskar, om Ryanair får fler avgångar eller om fler flygbolag lockas till Hässlö. Jag vill att politikerna ska tala klartext och inte gömma sig bakom drömmar.

Anders Teljebäck ombads av VLT att kommentera min uppgift om att underskotten skulle minska med cirka 10 miljoner om Ryanair och flygfrakten avvecklades. Han svarade ”att ingen hade kunnat leda i bevis” att det var så. Följdfrågan, som aldrig ställdes, är förstås varför inte kommunstyrelsens ordförande ”leder i bevis” det motsatta, alltså att mer flyg leder till minskade underskott. Inga sådan beräkningar visas upp för skattebetalarna. Antagligen därför att de inte finns. De enda utredningar som finns i Stadshuset visar ju att mer flyg bara ökar underskotten.

Flygplatsbolagets vd har i en kommentar svarat på något helt annat, nämligen att EU inte haft några invändningar mot avtalet med Ryanair. Det är inte samma sak som att skattebetalarna i Västerås inte skulle kunna ha det.

Jag har också påpekat det otillständiga förhållandet att inte ens ledamöterna i det kommunala flygplatsbolagets styrelse tillåts se det hemliga avtalet med Ryanair, där kommunen gör långtgående förbindelser för skattebetalarnas räkning med ett flygbolag utan kollektivavtal. I dagens VLT försvarar revisorn Eva Blom från PWC hemlighållandet med att ”det är mycket vanligt att styrelseordförande och vd sluter avtal som de inte delger hela styrelsen”.

Det är en sak, och må så vara, men det är verkligen inget svar på frågan om det står i överensstämmelse med aktiebolagslagen att neka en styrelseledamot att se ett avtal, som är av största vikt för den ekonomi som ledamöterna i styrelsen är personligen ansvariga för. Vem tjänar på ett sådant hemlighetsmakeri? Är det ens lagligt?

Vem har rätt att se de hemliga avtalen?

Vem har rätt att se de hemliga avtalen?

För övrigt tycks det mig som om styrelsen i flygplatsbolaget inte tar sin uppgift på allvar. Har styrelsen bett att få se avtalen kring det omfattande skolflyget? Har styrelsen bett av få se avtalen kring fraktflyget?

Trots att verksamheten går med 20-30 miljoner i förlust årligen finns det styrelseledamöter som inte bryr sig. En av dem var inte med på ett enda styrelsemöte förra året.

 

 

Låt mig först av allt deklarera att jag gärna ser att Västerås flygplats blir kvar. Som reserv för Arlanda och Bromma. För militären. För skolflyg och utbildning. Men underskottet ska inte behöva vara tröstlösa 20, 30 eller rentav 40 miljoner om året, år ut och år in.

Frågan är alltså om att det är värt att fortsätta med att pumpa in skattebetalarnas pengar i ett passagerarflyg som till nästan 100 procent sköts av antifackliga Ryanair. I torsdagens fullmäktigedebatt avslöjade Jesper Brandberg (FP) att Ryanair inte bara får subventionerade avgifter, utan att bolaget har ett så förmånligt avtal att flygplatsbolaget (skattebetalarna) skulle tjäna på att avtalet revs.

Brandberg sa det inte i fullmäktige, men det finns beräkningar som visar att underskottet skulle minska med runt 10 miljoner kronor om passagerarflyg och fraktflyg lades ned. Gunnar Barkman, som till för några år sedan ansvarade för kommunikationer inom stadsledningskontoret, bekräftade slutsatserna i en kommentar på min Facebook i fredags. ”Det finns utredningar i Stadshuset som berättar detta men det har varit omöjligt rent politiskt att föra fram dessa i dagsljus”, skrev Barkman.

Allt tal i fullmäktige om att ”nu ska vi få mer flyg till Västerås” är meningslösa förhoppningar. Staffan Anger (M) talade vitt och brett om att en aktiv flygplatsledning skulle kunna locka hit flyg från Norge, Polen och allt vad det var. De utredningar som gjorts i Stadshuset, men som bara samlar damm på hyllorna, visar att varje nytt lågprisbolag som flyger på Hässlö bara ökar underskottet. Detta bekräftas av Gunnar Barkman.

Ryanair ställer till exempel inte ens upp med egen incheckning. Allt på marken ska skötas av kommunal personal. Hur avtalet är utformat får vi som bekant inte veta. Det är sekretessbelagt för att vi skattebetalare ska hållas utanför. Varför? Jo, Ryanair kräver det. Bara flygplatsbolagets vd och styrelsens ordförande får se det. Inte ens styrelsens övriga ledamöter, trots att det är ansvariga för bolagets skötsel enligt aktiebolagslagen. Jag tvivlar på att det stämmer med lagstiftningen. Hursomhelst är det otillständigt.

Ladugårdar på Hässlö innan flyget flyttade dit 1936. Foto: Sture Anderssons samling.

Ladugårdar på Hässlö innan flyget flyttade dit 1936. Foto: Sture Anderssons samling.

Inget av detta diskuteras när politikerna pratar om fortsatta miljonbidrag till flygplatsen, och till Ryanair. De ropar i stället ”hej och hå”, ”nu är det nystart”, ”häng med”, ”sitt inte och sura”. 25 nya miljoner anslogs i torsdags utöver det årliga driftsstödet på 15 miljoner. Låt mig i all stillhet erinra om att kommunens årliga bidrag till teatern ligger på 10 miljoner, bidraget till Västmanlandsmusiken på 26 miljoner.

Varför kan våra folkvalda inte se sanningen i vitögat och diskutera i klartext? Här är några självklara, orubbliga punkter:

Flygplatsen kommer ALDRIG att bära sina egna kostnader. Dagens passagerarantal skulle behöva öka från cirka 140 000 till osannolika 4 miljoner.

Passagerarflyget kostar bara pengar. Även om man räknar in de försvinnande små tillskotten från parkeringen och från baren som säljer öl och vin före avgångar. Vid ankomsterna går de flesta rakt ut till bussen som kör dem till Stockholm. De hinner inte ens fundera på att bada i Kokpunkten.

Affärsflyget har försvunnit för gott med det avreglerade flyget. SAS kommer inte hit igen  ABB och det övriga näringslivet har inget behov av Hässlö, däremot av bättre förbindelser med Stockholm och Artlanda.

Fraktflyget betyder ingenting för det lokala näringslivet. Frakter till och från Västerås, via bolaget TNT, går först till Arlanda för sortering på flygplatser. En del går tillbaka till Västerås för avgång. För näringslivet spelar det ingen roll om paketen i stället går via någon annan flygplats.

Det omhuldade skolflyget får indirekt kraftiga subventioner. Aviation Academy är privatägt och ägs till hälften av ett riskkapitalbolag. Bolaget redovisar nollresultat trots en omsättning på över 50 miljoner.

Alltså. Vill man spara pengar finns bara en väg att gå: passagerarflyg och fraktflyg måste avvecklas. Tyvärr kommer personal att sägas upp. Det är ofrånkomligt. Vill man bedriva underskottsverksamhet bara för att ge jobb så finns det andra mer motiverade sysselsättningar att ta till, än att serva ett flygbolag utan kollektivavtal.

Där någonstans borde debatten börja. Inte sluta.

Jo, en sak till. Det sägs att ”regionen ska förmås att ta sitt ansvar”. Skinnskatteberg och Köping och de andra kommunerna ska övertalas att betala till underskottskarusellen med Ryanair. Den Västeråspolitiker som tror att det är en framkomlig väg har nog aldrig rest längre ut i länet än till Irsta och Skultuna.

GUL KALLE

Gul Kalle får nog vara kvar i alla fall…

 

 

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 72 andra följare