Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Utsålt i Västerås konserthus. En jätteorkester med över åttio musiker från Gävle symfoniorkester och Västerås sinfonietta spelade Wagner, Stenhammar, Sibelius, Bizet och August Söderman för att hylla ”Mästersångaren från Västerås”, Set Svanholm, i kväll. Konserten ingick i jubileumsveckan kring Set Svanholm, som föddes för 110 år sedan i Västerås, bodde i Villa Tidhem ovanför Kristinabacken, blev kantor i Säby, operasångare och så småningom operachef.

 

Minneskonsert för Set Svanholm.

Minneskonsert för Set Svanholm.

 

Jubileumsveckan är intressant på flera sätt. I program och förhandsmaterial tassar alla försiktigt förbi åren 1938 till 1943, när Set Svanholm blev megastjärna i Hitlers Tyskland. Ju fler musiker som flydde nazisterna, desto större blev Svanholm.

Han var en hyllad tenor och han drog sig inte för att framträda på festspelen i Bayreuth 1942 och 1943, när nazisterna satte sin prägel på arrangemangen. Efter kriget skrevs inte mycket om Svanholms tyska utflykter i svensk massmedia. Tystnaden är svår att förklara. Zarah Leander fick utstå mycken kritik, men Set Svanholm kunde fortsätta sin karriär i USA med stora roller på bland annat Metropolitan.

Han var ju en världstenor.

De två musikforskarna Daniel D. Godor och Marie-Loise Rodén har skrivit en biografi över Set Svanholm, kallad just Mästersångaren från Västerås. Boken skulle ha kommit ur trycket till jubileumsveckan, men förlaget hann inte med. Utgivningsdatum sägs nu vara någon gång i december.

I tisdags berättade författarna om sitt arbete på en föreläsning, anordnad av Västerås stad och Humanistiska förbund. Daniele D. Godor uppehöll sig länge vid den ”tyska tiden”, som är mer eller mindre bortsuddad från Svanholms eftermäle. Svanholm var inte nazist, men han var antagligen tyskvänlig, som så många andra på 1930-talet. De viktigaste skälen för Svanholm att sjunga i Nazityskland var pengarna och karriären, menade Godor. Svanholm måste välja mellan USA och Tyskland.

Han valde Tyskland.

 

Set Svanholm 1952.

Set Svanholm 1952.

 

Stadsarkivet i Västerås har landets största samling efter Svanholm. Där finns mängder av brev, dagboksanteckningar och bilder från hans liv och karriär. Med ett undantag: Någon, han själv eller släkten, har gallrat materialet från åren 1938 till 1943. Musikforskarna hittade ingenting i källaren under Västerås stadshus.

Jo, Godor hittade en bild från Bayreuth där Svanholm poserar framför ett hus med en nazisymbol. Det var ett negativ som låg där det egentligen inte skulle ligga.

Allt annat var bortgallrat.

Hursomhelst, Set Svanholm var en mästerlig sångare och en nydanande och kreativ operachef. Och konserten i kväll mottogs med stort jubel. Inte minst när sopranen Katarina Dalayman och tenoren Michael Weinius sjöng en scen ur första akten ur Wagners Valkyrian. Operan är fem timmar lång.

För mig, som inte riktigt orkar med Wagner, räckte det med den här halvtimmeslånga scenen.

 

mästersångaren från västerås kpr

Demokratin är underlig

I dag utsåg fullmäktige i Västerås formellt vilka som ska styra staden. Utgången är märklig. Jag upprepar vad jag skrev förra veckan.

Något liknande har aldrig hänt i Västerås kommunala historia.

Ja, jag vet att det är Sverigedemokraternas framgång som är orsaken, jag vet att socialdemokraterna ansett sig tvingade att locka med två borgerliga småpartier för att få en majoritet tillsammans med miljöpartiet.

Jag vet. Men det gör inte situationen mindre märklig. Betänk detta:

Kristdemokraterna gjorde ett minst sagt knackigt val och blev minsta parti i fullmäktige. KD fick bara 3,82 procent av rösterna och två ynka mandat. Det ska jämföras med socialdemokraternas 34,4 procent och 21 mandat.

Men de 34,4 procent som röstade på S får nu se sitt parti locka över KD från de borgerliga med ett så saftigt bud att ingen hade kunnat motstå det. Amanda Agestav, som är sprillans ny som partiledare och som ingen utom några kristdemokrater vet särskilt mycket om, blir kommunalråd och vice ordförande i kommunstyrelsen!

Näst högsta politiker. Okänd, med mindre än 4 procent i ryggen.

Hon blir dessutom ordförande i förskolenämnden. Socialdemokraterna ger barnomsorgen till ett parti som i all sin tid kämpat för vårdnadsbidrag. Hur många av s-väljarna hade den blekaste aning om det?

Jag säger ingenting om Agestavs kvalifikationer. Jag, och många med mig, har ingen aning om dem. Hon kanske blir en utmärkt ordförande och vice ordförande. Men sättet det sker på. Maken till utdelning i en förhandling får man leta efter.

Centerpartiet kan inte heller klaga på betalningen för att över en natt skippa den allians partiet var en del av under hela valrörelsen. C får två kommunalråd och flera tunga ordförandeposter trots att partiet fick blygsamma 5,56 procent och fyra mandat.

Demokrati? Valresultat? Lyssna till väljarna? Det handlar inte om det. Det handlar om makt att kunna styra utan att behöva förhandla med SD som fick 8,95 procent av rösterna. Jag förstår att S-ledningen är nöjd, i alla fall utåt. S ”styr”, om än med försvarliga mutor. Inte undra på att de övergivna borgerliga partierna M och FP rasar över hur KD och C lockades över till de arvoderade köttgrytorna.

 

Socialdemokrater på marsch i Västerås den 1 maj 1917, långt före KD:s tid. Foto: Kajsa Wejryds samling.

Socialdemokrater på marsch i Västerås den 1 maj 1917, långt före KD:s tid. Foto: Kajsa Wejryds samling.

Grönvit World Cup

SENASTE NYTT:

VSK vann även finalen i World cup med 4-1 över Vänersborg. Grattis!

 

Jag har längtat efter att få skriva om bandy. Min första bok hette Om bandy vore livet. Önskar att jag vore i Sandviken, där VSK gör sin bästa World Cup på fjorton år. VSK vann i dag på morgonen i semifinalen över ryska mästarna Jenisej med 2–1. Senast VSK spelade final i cupen var år 2000, då de grönvita vann över just Jenisej med samma siffror. Det var utomhus, i Ljusdal, på den taklösa tid som vissa envisas med att kalla den gamla goda.

Jag var inte i Sandviken, tyvärr. Man jag har förstått att VSK gjorde en stark insats, på samma sätt som laget gjort hela turneringen. Seger över fyra ryska lag: Jenisej, Zorkij, Vodnik och Kuzbass och seger över Hammarby på straffar.

Skickligt.

 

Patrik Sjöström blev matchvinnare med sina två mål mot Jenisej i semifinalen.

Patrik Sjöström blev matchvinnare med sina två mål mot Jenisej i semifinalen.

 

Laget har byggt upp ett nytt spel, mer offensivt och med andra rörelser. Tränaren Micke Carlsson har förstås spelat en roll, liksom seniorrådgivaren Per Fosshaug som bara hinner vara med då och då. I dag stod han hemma i Västerås och stekte köttfärssås till barnen när VSK vann.

Uppenbarligen har det nya spelet satt sig. Vi som såg första träningsmatchen i augusti, mot Jenisej, har litet svårt att fatta metamorfosen. Vad Jenisej vann med då har vi redan glömt.

Jonas Nilsson har kommit igång, Esplund är alltid bra, utgår jag från, och Holmberg går mot en ny vår som forward.

Jag har haft svårt att fatta hur backlinjen formerats, eftersom det finns fyra bra backar. I dag spelade Edberg, Bruun och Ekblom, samtidigt som den fjärde, Sjöström gjorde båda målen (straff och hörna). Hur går det ihop? Jo, Patrik Sjöström har varit litet krasslig och användes som defensiv avbytare på mitten och i backlinjen. Det är lättare att göra sånt i World Cup där man får ha fler avbytare än i elitserien.

Hur det blir i serien återstår att se. ”Det finns en given backlinje”, säger Fosshaug utan att säga några namn.

Hedersordföranden Karl-Erik Eckemark är förstås glad. Han satt i styrelsemöte med Svenska bandyförbundet i Göransson Arena under semifinalen men kunde snegla på matchen genom logens fönster.

”Vi slog tre ryska lag när vi vann turneringen 1987”, mindes han.

Bandys nye styrelseordföranden Stig Bertilsson kommer från Vänersborg. Han sneglade ut genom fönstret under den andra semifinalen och kunde glädja sig att hans IFK slog ut Dynamo Moskva med 3–2.

Efter fyra år med rysk dominans är det helsvenskt i finalen. Klockan 16 i dag.

Hoppas arrangörerna fått igång hemsidan med liverapporteringen då.

 

Efter lång tystnad måste jag blogga igen.

bokstavskomb

Det skrevs nämligen politisk historia i Västerås klockan tio i dag.

Bokstavskombinationen som nu styr skrivs SMPCKD.

Detta är något helt nytt i Västerås kommunala historia. Aldrig förr har Socialdemokraterna styrt med Kristdemokrater. Kors i taket. Dessutom i kombination med Centerpartiet, vars Lars Kallsäby bara för några dagar sedan var inbegripen i en hätsk diskussion på Facebook om soplukt med det avgående s-kommunalrådet Ulla Persson.

”Vi har kommit överens om soporna, det blir inga lastbilar”, sa Kallsäby efter dagens pressträff som förlagts till Salvatore Grimaldis italienska kombinerade krog och lyxcykelbutik Bianchi i det hus som en gång byggdes och ägdes av VLT, men där tidningen i dag fått tränga ihop sig ett våningsplan ett par trappor upp.

Den stora nyheten var annars att löftet, eller hotet, om en folkomröstning om flygplatsen har strukits från agendan. Flygplatsen blir kvar men ska bära sina kostnader på ett bättre sätt, hur det nu ska gå till.

Hur styrpinnarna inom SMPCKD ska fördelas är inte offentligt än. Arkitekten bakom uppgörelsen, Anders Teljebäck (S) blir förstås ordförande i kommunstyrelsen. Och MP behåller förmodligen sitt inflytande över till exempel byggnadsnämnden.

Men sedan kan det inträffa, som bara till för någon dag sedan betraktades som politiskt omöjligt: Socialdemokraterna överlåter år Kristdemokraten Amanda Agestav att leda utbildningsnämnden med bestämmande över stadens gymnasieskolor. Centerpartisten Vicki Skure-Eriksson får ansvaret för barn och ungdomar i en renodlad barn- och ungdomsnämnd.

Och, hör och häpna, det verkar som om idrottsfrågorna, tvärs emot vad som tidigare sagts, lyfts ut till en ny nämnd, en idrottsnämnd, med den evigt unge sjuttioettårige centerpartisten och hockeymålvakten Hans Stergel som ordförande.

”Staden bör överväga att köpa tillbaka Rocklunda”, sa han i dag i ett obevakat ögonblick, och lade för säkerhets skull till att han menade allvar.

Se där, kanske kan det bli litet fart i politiken.

Stadens samlade massmedia var på plats bland dyra cyklar och koppar med espresso. Där fanns också de politiska sekreterare som jobbat nattskift under veckan för att få fram ett gemensamt program med 130 lagom luddiga punkter, kallat Samarbete för Västerås.

Socialdemokraterna har alltså behållit Miljöpartiet i regeringsleden men dumpat forna koalitionspartnern Vänsterpartiet till förmån för Centern och Kristdemokraterna.

Anders Teljebäck tvekade inte att göra slut på det fyraåriga samarbetet med Västerpartiet, trots att det utåt sett tycks ha funkat bra. Dumpningen var en förutsättning för att locka över två borgerliga partier, som efter en lång förhandling till klockan två på natten i S-högkvarteret i Mimer (med kaffe men utan mackor) för några dagar sedan, bestämde sig för att bryta sig ur den borgerliga Alliansen och ta plats i den S-ledda båten.

Makten lockade. Själva säger de att de tagit sitt ansvar för staden och för att Teljebäck ska få de 31 röster som behövs för majoritet i fullmäktige. Sverigedemokraterna kan nu hållas utanför, i den mån de har folk som orkar ta sig till sammanträdena.

Spillrorna av Alliansen, Moderaterna och Folkpartiet, får opponera för sig själva och det kan bli fyra år av politisk ökenvandring. Även om Roger Haddad (FP) försäkrar för alla som vill lyssna att han kommer att gå i stark och aktiv opposition.

Haddads stil och gåpåaranda var för övrigt en av orsakerna till att Folkpartiet hölls utanför ”regeringsförhandlingarna”. Haddad har retat upp Teljebäck med sin hårda kritik av Socialdemokraternas förskolepolitik.

Vem som har rätt och vem som har fel av de två återstår för en undersökande journalist att utröna.

Kvart i nio i morse var ett femtiotal personer samlade på en grusplan i utkanten av Ojnareskogen, vid stora vägen mellan Fårösund och Visby. Unga och gamla. Miljöaktivister och sådana som bara kallar sig naturvänner. Somliga från fastlandet, andra från trakten. Åtminstone en lantbrukare. Mediefolk. Kameror och mikrofoner.

Alla väntade på utslaget i Högsta domstolen. Fem minuter senare kablades beskedet ut över hemsidor och Facebook.

HD gav demonstranterna rätt. Mark- och miljööverdomstolens dom rivs upp. Frågan om kalkbrytningen i skogen skickas tillbaka till första instans, mark- och miljödomstolen, för en ny prövning där domstolen ska göra den samlade bedömning som hittills inte gjorts.

Jubel. Kramar. En skumpakork flög upp mot den sommarblåa himlen. Ett bevis på att civilt motstånd kunde lyckas.

Glädje.

Glädje.

 

Borta hos Nordkalk på andra sidan skogen var minerna dystrare. Åtta års juridisk kamp, som tycktes vara avgjord förra året, ska börja om mer eller mindre från början. Jobben i Storugns är i fara när dagens kalk tar slut.

Jag har hört till dem som tyckt att jobben bör komma i första hand. Tallskogar finns det gott om på Gotland, jobb är det mer ont om. Men ju mer jag satt mig in i frågan, desto mer har jag insett att det gigantiska kalkbrott som miljödomstolarna gett tillstånd till innebär stora risker. Inte bara för miljön och de två Natura 2000-områden som gränsar till brottet, utan framför allt för det känsliga grundvattnet.

Bästeträsk, Gotlands största insjö, hotas. Ingen kan med säkerhet säga att vattnet inte kommer att påverkas av det stora kalkbrottet i sjöns omedelbara närhet. Kan saltvatten tränga in i de svårbedömda kalkstensskikten? Bästeträsk, med sitt kristallklara och än så länge närmast helt opåverkade vatten, behövs för att försörja inte bara Fårösund utan kanske även Visby med dricksvatten.

Oron för vattnet delas av Naturvårdsverket, den lokala miljönämnden, Naturskyddsföreningen och andra tunga instanser. Men av någon märklig anledning delas oron inte av mark- och miljööverdomstolen, som nu indirekt får kritik av HD för att den tillät den konstiga uppdelningen av målet i en tillåtlighetsdel och i en tillstånds- och villkorsdel. Så kan man inte göra, menar HD och hänvisar till flera bedömningar inom EU-rätten där det krävs en samlad bedömning av helheten, även inom ett område som inte i sig är skyddsklassat men som gränsar till Natura 2000-områden.

EU-rätten är inte bara att fnysa åt, med andra ord.

Flera av de ledande förkämparna för Ojnareskogen var beredda att ge upp när den slutliga domen med tillstånd och villkor kom från mark- och miljööverdomstolen förra sommaren. Nu hade juridiken sagt sista ordet. Kampen var över, trodde de och många med dem. De hade inte räknat med fältbiologerna och andra unga miljöaktivister som tog saken i egna händer. Ett läger etablerades i utkanten av skogen och när skogsavverkningarna började stoppades maskinerna av demonstranter.

Nu hade fältbiologerna fått sällskap av ”vanligt folk”. Unga och gamla protesterade. Polis hämtades från fastlandet med hästar och bandvagnar. Aktionen fick nationellt genomslag. Bilder spreds när stora poliser bar bort små envisa tanter, filmer på Youtube visade demonstranter som klättrade upp i träd. Några lantbrukare med traktorer engagerade sig, men det var inte ”hundratals” som Aftonbladet skriver i dag. Men några var bättre än inga.

Jag var skeptisk ännu en tid. Hade man rätt att sätta sig till motvärn mot polisen? De skyddade ett bolag som hade domstolarna på sin sida? När får man tillgripa civilt motstånd? Än en gång fick jag ge med mig.
Demonstranterna hade ju rätt. Mark- och miljööverdomstolens utslag gick på tvärs med vad alla de som kan miljövård tyckte och tänkte. Skogsägarna i den förening som fått Nordkalks uppdrag att avverka för brytningen var de första som gav upp. De var inte kul att framstå som miljömarodörer i massmedia.

Mot Bästeträsk

Mot Bästeträsk

 

Kampen förra sommaren innehöll många turer, som säkert kommer att redovisas i dokumentärfilmer. Stillestånd infördes när HD meddelade att domstolen gick med på att överpröva målet. Det hör inte till vanligheten.

Nu, en vinter och en vår senare, kom HD:s dom och skumpakorken flög i luften i utkanten av Ojnareskogen. Jag återvände hem till huset, inte långt från Bästeträsks klara vatten för att skriva detta. Jag var en av dem som applåderade i morse. Jag var en av dem som uppskattade det civila motståndet och den utomparlamentariska kampen. Det trodde jag inte för ett år sedan. Jag är också en av dem uppskattar EU:s art- och habitatdirektiv. Det trodde jag inte heller att jag skulle vara. Inte för ett år sedan.

I morgon ska jag cykla genom Ojnareskogen igen. Vem vet, kanske jag badar i ett av de två provbrotten. Det är fint vatten i dem. Grundvatten.

 

Bästeträsk. Från Ojnareskogens hemsida.

Bästeträsk. Från Ojnareskogens hemsida.

 

Kom till ön sent torsdag natt. En morkulla tittade storögt på oss i billyktans sken. Syrenerna lyste i mörkret, eller var det den tunga doften som avslöjade dem. Fredag morgon gick vi sakta ner till stranden. Alla var där. Rödbenorna, gravänderna, grågässen, skrakarna. Men inga ejdrar. Vi gick där, utan ansvar, utan att behöva ta hänsyn till något och någon. På fjärilsängen lekte en aurorafjäril. Vingarna är delvis gula. Finns den på fastlandet också? Han lekte med en mer svartvit fjäril. Attackerade den? Inte förrän jag kom hem till huset och drog upp bilden insåg jag att det var honan. Jag hade bevittnat herr och fru aurorafjärils kärlekslek, samma dag som studenternas vita mössor svämmade ut över landet som sjok av hundkäx.

DSC_1986 aurora 2

Aurorafjärilarnas kärlekslek.

 

I går fick vi punktering. Minns inte när det hände senast. Insåg att bilen saknade reservdäck. Men där fanns en mackapär som pumpade in nån slags tätningsmassa i däcket, som vips uppstod från de döda och fylldes av tillförsiktens gas. Hamnade på en fest i Skälsö, skämtade om att nån borde hugga ner ett par av grannens tallar för utsiktens skull. Det visade sig att det var just vad en kompis till den förra ägaren gjorde på fyllan och villan för ett par år sedan. Målet ligger i Högsta domstolen… och grannen som fick några av sina träd kapade var på samma fest. Tror inte hon hörde vad jag sa.

 

DSC_2024 trädpiplärka

Trädpiplärka… eller?

 

Bäst jag håller mig till fåglar. Den här gynnaren såg jag i dag. Satt i ett träd, pep och såg ut som en lärka. Något säger mig att det är en trädpiplärka. Klippte gräset tidigare i dag. Sparade små vackra öar här och där. Han inte insett förrän nu att vi har orkidéer på tomten. Skogsliljor till exempel.

 

DSC_2000 skogslilja

Skogsliljor må ick klippas.

 

Vid vedboden växer den här som följer nu. Hopplöst att lista ut vad alla orkidéerna heter. Nån slags nyckel är det väl. Bredvid den finns ett bestånd av stora vita blommor som jag alltid kallat ”anemoner”, vilket i och för sig stämmer. Men namnet är tovsippa, enligt en bild på Ojnareskogens Facebooksida i dag. Man lär sig mycket på Facebook.

 

DSC_2008 orkide nyckel

Mystisk nyckel vid vedboden.

 

Tovsippa.

Tovsippa.

 

Ojnareskogen, ja. Jag lär nog skriva en del om det miljömål som just nu prövas i Högsta domstolen. En dom väntas den 18 juni. Utslaget kan vara avgörande för Bästeträsks framtid. En av Sveriges vackraste sjöar med kristallklart vatten.  Den här bilden tog jag ungefär samtidigt som en prinsessa gifte sig på fastlandet.

 

Bästeträsk.

Bästeträsk.

 

Läser i tidningen hemifrån att Lögarängsbadet förmodligen måste ersättas av ett nytt bad. Hade det inte varit idé att bygga ett äventyrs… nej, tyst min mun så får du socker. Jag går ut i natten i stället och lyssnar på nattskärrorna. I morgon sjunger säkert härmsångaren utanför fönstret. Långt från alla äventyrsbad.

En vecka i naturen

Ni som vill se gamla bilder från Västerås får vänta. Nu vankas det naturbilder i stället. Bara naturbilder, för mitt eget höga nöjes skull. En vecka på norra Gotland sätter sina spår…

Först tvingas jag konstatera att varken havsörn eller kungsörn tittade ned på mig de här soliga dagarna i maj. Men alla de andra var där, dom som håller till längs den steniga stranden och i tångvikarna. Strandskatorna, rödbenorna, ejdrarna, skrakarna, gässen, svanarna, gravänderna, viggarna och hela surven av måsar och tärnor. Tranorna ropar på myren på andra sidan vägen, hussvalorna häckar som vanligt under taknocken och nyheten för året är herr och fru halsbandsflugsnappare som boat in sig på en regel inne i vedbon. Jag har bara sett den blivande pappan, men de fyra små äggen tyder på att mannan finns i närheten. Nu ska de få lugn och ro några veckor, eftersom vi återvänt till fastlandet.

 

Här inne bor halsbandsflugsnapparna.

Här inne bor halsbandsflugsnapparna.

 

Gäss i viken med tången. Grågäss eller sädgäss? Kan aldrig lära mig.

Gäss i viken med tången. Grågäss eller sädgäss? Kan aldrig lära mig.

 

Två tranor, som jag först trodde var hägrar.

Två tranor, som jag först trodde var hägrar.

 

Nere på Sudret på södra ön har de vitkindade gässen hittat åkrar där de kan rasta i tusental. Jag har aldrig sett så många vitkindade gäss på en gång. Det där med ”vitkindade” gör dom litet finare än dom vanliga simpla kanadagäss som bajsar ner våra badstränder.

 

Fotograf närmar sig! Dags för uppbrott.

Fotograf närmar sig! Dags för uppbrott.

 

Vitkindande gäss. Vadan och varthän?

Vitkindande gäss. Vadan och varthän?

 

 

En rödbena motionerar vingarna.

En rödbena motionerar vingarna.

 

 

Nu ids jag inte gå till fågelboken för att kolla, men visst är det väl en stenskvätta?

Nu ids jag inte gå till fågelboken för att kolla, men visst är det väl en stenskvätta?

 

Fjärilarna tittar så sakta fram ur sina puppor och vecklar ut sina sommarfågelvingar. Här är en av de mest oansenliga, men ändå så vacker. Vet inte vad den heter heller, måste skämmas. Lika illa är det med den lilla skogsblomman som kommer först av de följande två bilderna. Namnet ”vial” dyker upp nånstans. När jag hinner, och får lust, ska jag kolla i böckerna. För mig är det inte så nödvändigt. Det räcker gott med att njuta av de delikata färgerna och formerna.

 

Långt före orkidéernas tid.

Långt före orkidéernas tid.

 

Sommarfågel.

Sommarfågel.

 

 

Slånet på heden får avsluta.

Slånet på heden får avsluta.

 

 

 

 

 

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 68 andra följare